Rätt stöd hela livet…

Jag är övertygad om att anhöriga alldeles för sällan är med och påverkar stödet till sina barn men jag tror att det absolut är nödvändigt om barnet och familjen ska må bra.
Stödet torde vara anpassat utifrån ”stödtagaren” som är barnet och familjen och när de inte lyssnas på, är det fruktansvärt olyckligt. Det är också mindre effektivt då det blir mer onödiga konflikter. Föräldrar känner oftast sitt barn allra bäst och vet vilken typ av stöd som fungerar både för barnet och för resten av familjen. …
Detta är något som följer barnet in i vuxen ålder eftersom en funktionsnedsättning är livslångt. När barnet fyller 18 år händer något spännande och mer kontroversiellt. Trots att föräldrar fortfarande ofta känner sina barn bäst och vet vilket stöd de behöver så får de inte komma till tals eftersom barnet blivit myndigt, trots att många funktionsnedsatta behöver stöd i att hävda sin rätt. Om förälderns barn inte vill ha föräldrarnas hjälp med information så är det självklart att denne ska slippa, det är VIKTIGT!
I många fall tror jag att informationen skulle bidra till mycket gott, om det görs på rätt sätt. Har man en funktionsnedsättningen autism ex så innebär det bl a svårigheter i kommunikation men ändå förväntas personen kommunicera om sina egna behov. Det kan och innebär ofta att personen blir missförstådd av ex myndigheter. Jag tror mycket vore vunnet om ex en fullmakt skulle skrivas där den person som behöver stödet lämnar sitt godkännande att ta hjälp av ett språkrör, som skulle kunna vara en förälder eller någon annan som känner personen väl.
När inte kommunikationen fungerar kan föräldrar bli ”bakbundna”, pga av myndighetsprincipen (ålder) och sekretess. Då händer det allt för ofta att barnen, istället för att vända sig till personal vänder sig till sina föräldrar i stödet i form av handlingar. Städ, tvätt handla, you name it! I andra fall fungerar inte stödet och personal kliar sig i huvudet och undrar varför…
Jag tror att mycket vore vunnet om fokus inte låg allt för mycket på att en person fyller 18 (blir myndig) utan vilka behov som finns, fortfarande. Föräldrars ”lägga sig i attityd” värderas ofta av omgivningen och de som förväntas ge stödet. Om stödet i alla lägen individualiserades utifrån personen med funktionsnedsättning och anhöriga (vid behov och tillåtelse) har ”stödgivaren” minimerat risken för handikapp och det är ju det vi i samhället önskar.
Fram för möjligheten att skriva fullmakt i kommunikationen för att se till att personer blir (självständiga i handlingarna) i livet!

En reaktion på “Rätt stöd hela livet…

  1. Tack för intressant läsning. Du är jätte välkommen att besöka min blogg. Skriver där om hur socialen behandlar mina barn och att de inte lyssnar ett dugg på dem eller mej som mamma, det är otroligt tragiskt. För barnens bästa vet dom inte alls vad det är och det har gjort att det skadat båda mina barn enormt mycket.
    Läs gärna min 19 årige sons ”brev” jag lagt in i min blogg. Mvh.alltid sissa som aldrig ger upp kampen för sina barns rättigheter

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>