Att orka stå ut.

Opublicerat material: ”Efter middagen satte du på radion. Du frågade först om du fick. Du hade följt efter mig hela dagen och jag började på allvar tröttna och började bli den där pappan jag inte ville vara. Den opedagogiska pappan som suckade och tyckte du var besvärlig. Plötsligt hörde jag dig sjunga: ”Om du var här, om du var här och jag var där om du var här, idag, igår”…Du tittade på mig med dina stora nyfikna ögon och jag började sjunga med…”Om du var här”…Plötsligt stod vi mitt emot varandra, tittade på varandra  och vi möttes i sången. Vi hade det gemensamt, musiken. Jag hade glömt känslorna om frustration och inträngdhet.

När jag flera år senare längtade som värst. Då du inte fanns hos mig. När längtan tog ett snabbt och effektivt stryptag om min hals och jag inte kunde tänka klart, var det just den sången som dök upp. ”Om du var här, om du var här och jag var där” och längtan och skulden gav mig en käftsmäll. Jag tog fram kalendern och räknade veckorna tills jag fick se dig. Det var en dag i taget som gällde. Det var min enda strategi för att orka så ut.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>