Tanken på en bok föddes på väg upp till Mora.

Tanken om en bok föddes i bilen på väg upp till Mora:
”Tidigt en morgon två veckor senare satt jag i bilen och såg morgonens sol leta sig fram bakom träden i Lindesberg. Det såg ut att bli en strålande sommardag. Jag var äntligen på väg.
Jag var ledsen, glad och förväntansfull. Kroppen var i ett tillstånd mellan glädje och förtvivlan. De motsägelsefulla känslorna kändes märkliga men det var vackert som i en saga. …   Det var ett känslofyllt men smärtsamt ögonblick. Det var overkligt. Den tårfyllda, längtande, skuldfyllda pappan som hade förlorat dottern begav sig fyrtio mil norrut för att för första gången på två veckor få se henne. Jag önskade dock att pappan inte var jag.
I stället för att förakta situationen och mig själv så försökte jag romantisera eller i alla fall försköna eländet. När vi skulle träffas visste jag inte hur jag skulle komma att reagera. Skratt eller ångest? Jag hade ingen aning? Jag visste dock att ingen mer än jag förstod hur det kändes att lämna bort sitt barn. Visst hade jag försökt förklara men jag tror inte att någon egentligen hade förstått. Hur ska man förklara? Hur ska man förstå?
Jag intalade mig att det här helt enkelt får bli min egen erfarenhet och någon gång kanske någon kommer att förstå. Den som vill förstå ska jag hjälpa genom att berätta min historia. Jag ska göra det jag kan för att om möjligt låta människor slippa förlora sina barn på det sätt jag gjort. Min kunskap och erfarenhet kan kanske hjälpa eller åtminstone lindra. Jag kände tröst och fick en viss styrka av resonemanget. Ingen kan ta i från mig makten att få berätta mina upplevelser.”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>